Illustration Kerstin Holmstedt
Kungahälla - staden på gränsen
Vet du var Norges sydligaste stad en gång låg? En stad där kungar möttes och diskuterade gränser och där handelsskepp från stora delar av Europa ankrade och bytte sin last under flera hundra år. Kungahälla är numera en försvunnen stad. Där det förr låg en medeltida stad med livliga gator, magasin, hantverksbodar, kyrkor, borg och kloster finns nu inte många spår ovan jord.
Staden Kungahälla anlades sannolikt i slutet av 1000-talet som en viktig knutpunkt för den norska kungamakten. Detta var i en tid då gränserna inte var fastlagda och makten var något som ofta hängde på en skör tråd. Med tiden kom Kungahälla även att bli en betydelsefull handelsstad. Det internationella kontaktnätet gick framför allt mot England, norra Frankrike och Nordtyskland - något som avspeglas i den stora mängd med utländsk keramik som arkeologerna har påträffat där staden en gång låg.
Kastell och kloster
I Kungahälla var den kyrkliga närvaron påtaglig. Under mitten av 1100-talet grundades ett augustinerkloster i staden. Detta var det första klostret i det nuvarande Bohuslän. Klostret anlades på en kulle där det, enligt den isländske 1200-talsförfattaren Snorre Sturlasson, tidigare funnits ett kastell med kungsgård och korskyrka uppförda av kungen Sigurd Jorsalafar.
Sagorna berättar om Sigurds korståg till Jerusalem och om den flisa av Kristi kors som han förde med sig till Norge. Enligt sägnen ska denna flisa ha förvarats i korskyrkan. Där ska det även ha funnits ett imponerande relikskrin, det så kallade Camminskrinet, tillverkat av rikligt dekorerade älghornsplattor med djurornamentik.
Gipskopia av Camminskrinet som finns utställd på Bohusläns museum. Var originalet finns idag är okänt. Foto Eva Bergström
Plundring och uppbyggnad
En augustidag år 1135 anfölls, plundrades och brändes Kungahälla av en vendisk flotta. Om denna dramatiska händelse berättar Snorre Sturlasson i sin Heimskringla (Nordiska kungasagor). Staden byggdes emellertid upp igen och blev under 1200-talet åter en betydande stad, trots sin ringa storlek. Under denna period anlade man ett franciskanerkonvent i staden och på Ragnhildsholmen mitt emot stadsområdet lät kungen bygga en borg. Klosterbygget försågs med tegel tillverkat i en tegelugn belägen i stadsområdets utkant.
Kungahällas betydelse avtog under hög- och senmedeltid och de viktiga administrativa funktionerna förflyttades allt mer till området kring den nyuppförda borgen Bohus, ett par kilometer längre upp efter älven. Efter att Kungahälla bränts ned av svenskarna under 1600-talets orostider kom staden att överges för gott. Det tidigare stadsområdet blev till jordbruksmark och så är det än i dag.
Eva Bergström, arkeolog
|